|
Du fina huskatt som var oss så kär, även din tid var begränsad.
Så snäll mot våra andra katter och alla de 5 hundarna som du överlevde.
Kommer aldrig att glömma dina krafsningar i eller utanför vattenskålen
när du skulle dricka vatten. Även brunnslocket i duschen skulle du sitta
och leka med, det låg nästan alltid på golvet bredvid, tills vi kom på
att vi la dit en sten.Men ändå kunde du inte låta bli att vara där inne
och försökte och ibland lyckades du :)I yngre dagar var du en kraftfull katt
som försvarade ditt revir här, många skråmor fick du under åren men du klarade
dig alltid. När du ville in eller ut så hoppade du alltid på dörrhandtaget
men det var då du var ung och pigg.En bra råttfångare du även var. Men åldern
tar ut sin rättoch ditt sista år var du mest inomhus och inte en så pigg.
Har aldrig haft någon katt så länge och det är så konstigt då du inte
längre finns här bland oss och gör oss uppmärksamma på dig för du hade
alltid ett speciellt jamande då du ville något. Nu får du vila här i
trädgården bland våra övriga missar och hundar.
TJH Tjakke´s JILLU
Ras: Lapsk vallhund
Född: 2002-01-26 - 2011-06-27
Reg.nr: S16986/2002
|
|
Visst var du en annorlunda hund på alla vis men du var väldigt gosig och alltid glad i folk.
Då vi hämtade tidningen på helgerna väckte du grannarna med ditt skällande då du ibland fick
för dig att jaga iväg efter fåglar som flög omkring, även då du fick syn på rådjur bar det iväg.
De första åren rann iväg och det blev lite tävlande både i lydnad och spår vilket du gillade bäst.
Då det inte blev så stora framgångar med tävlande för det var så mycket annat vid sidan av som du
tyckte var mer intressant än vad husse sa, så blev det att ni gick över till att satsa på att bli
tjänstehund istället. Detta gillade du skarp och var jätteduktig.
De sista åren fick du mer och mer typ "anfall" av något slag du skrek/pep och visste inte var du skulle ta vägen, var kom det onda ifrån.
Borrelia konstaterades och du hade även problem med mag/tarm veterinärerna tolkade det som typ kolik.
Det blev specialkost och medicinering.
Men tyvärr verkade det som om inget hjälpte och vi sökte många gånger då du fick dessa anfall men det blev mer och mer
kortison och även hjärtmedicin.
Sista året var du dig inte riktigt lik, anfallen kom oftare och det gjordes en större utredning och det konstaterades med
ultraljud att du hade missbildade njurar. Du fick ännu mer kortison och även hjärtmedicin. Tyvärr kom anfallen oftare
och värderna blev sämre. Då du fick ditt sista anfall var du så dålig att det nästan inte gick att få något blod alls och
då förstod vi att det var dags att säga stopp.
Vi lät dig somna in så du slapp att lida mer. Känns tungt då du bara var i dina bästa dar men sjukdom det kan vi
inte råda något bot på. Kommer att sakna dig vännen för du var oss ändå väldigt kär.
Tack för allt som du gav oss.
|
|
|
Tungt att både mor och dotter har lämnat oss;
med ett halvårs mellanrum bara.
|
|
Bay of Fundys JONNA
Ras: Nova Scotia Duck Tolling retriever "Tollare"
Född: 1997-04-16 - 2008-11-04
Reg.nr: S32564/97
Rasdata
|
|
Du lilla sötnos som tog oss med storm.
Inte trodde vi att vi skulle skaffa en till hund så snabbt.
Men det gick inte bara att motstå lilla dig.
En riktig liten kelgris var du. Att få ligga i knäet och bli
kliad och gosa med dig hur länge som helst och du bara njöt.
I skogen här hemma var din plats, här gillade du att springa
lös och att få upp spår efter något råddjur. Att sedan få springa
i kapp grannens katt var ju en höjdare.
Vi trodde du skulle ta över efter din mor på lydnads och spårtävlingar
men inte blev det så.
Du var då så osäker och rädd och ville inte vara med om detta trots att
du kunde allt så bra.
Åska och smällare var du väldigt rädd för och det var många kämpiga år på
påsk/nyårsaftnar.
Problem med din ländrygg du hade ibland och då till en osteopat i Kungsbacka
vi fick åka.
Detta rättade tills sig efter två år. Vi var där var tredje månad.
Ja säg vad man inte har gjort för sina bästa trogna vänner.
Tyvärr så gick åren så fort iväg även för dig och
jag trodde väl inte att det skulle ske så snabbt efter din mors bortgång att
vi även skulle mista dig, mitt charmtroll.
Du kämpade så tappert in i det sista och vi trodde inte det var så
allvarligt men
den sista veckan förstod vi att det inte var så bra med dig. Vi gav dig en
chans men
tyvärr var oddsen dåliga och vi beslöt att du skulle få somna in.
Tack älskade vän för dina trogna år. Saknar er så fruktansvärt.
Vi glömmer er aldrig, ni har betytt så mycket för oss under alla år.
Många roliga minnen vi har utav er.
Vilka underbara äventyr och utflykter som vi har fått tillsammans med er.
|
|
TJH Bay of Fundys MIMMI
Ras: Nova Scotia Duck Tolling retriever "Tollare"
Född: 1994-03-28 - 2008-04-24
Reg.nr: S23210/94
Rasdata
|
|
Ett år har passerat och tiden har
varit tuff och det har hänt mycket under denna tid.
Har inte klarat av att skriva utan att jämt tårarna har strilat ner på min
kind.
Saknaden och tomheten är fruktansvärd.
En vårdag för 14 år sedan kom du in i våra liv. En liten feminin tjej.
Vi hade bestämt att du inte skulle få vara i sängen men efter några nätter
så knuffade du på mig lite på handen och gnydde och sedan var det kört.
Alltid låg du med dina tassar i kors. Du låg sedan uppe hos mig alltid som ett litet barn ligger intill sin mor.
Så låg du i många år tills alla de andra djuren kom och det blev lite
trångt.
På senare tid stod din säng vid husses sida för det var lättare för dig att
hoppa ner o upp där
för du hade blivit stel och mer varm med åren.
En underbar tid vi hade tillsammans, överallt du var med.
På våra skogspromenader här hemma var du alltid lös, höll dig alltid i
närheten utav oss.
Tog kanske en omväg men du hade alltid koll på vad vi var.
När du gick bredvid oss så hoppade du alltid upp mot min hand och puffade på
den
med din lilla rosa nos, du tiggde lite godis.
Att ligga i solen gillade du, även att ligga på våra dynor
då vi var på vår ö och badade. Du inte gillande vatten,
gick stora omvägar då det var vattenpölar och när vi skulle
gå ut o kissa på gräsmattan och det var blött, tyckte du det var äckligt.
Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om dig älskade vän.
Alla dessa svåra
stunder då jag låg sjuk här hemma
i migrän och annat, fanns du alltid vid min sida i sängen.
Kröp alltid intill
mig och låg helt stilla utan att röra dig
och det var jag som manade på att du skulle gå ut en stund på dagen i
trädgården
och röra på dig lite och
du behövde ju också ut o kissa emellanåt.
Många äventyr du och husse var på, en jätteduktig spårare och som gillade
att vara ute i skog o mark.
Då du hade din kull och vi behöll Jonna här hos oss för att du
skulle få
lite mer sällskap om dagarna.
En morgonpromenad i skogen och vi möte en granne med sin hund.
Denna hund kom fram till Jonna och bråkade lite med henneoch hon pep till
och plötsligt så var du bara så "himla" arg på henne
för att hon tog ditt barn.
Ni var i slagsmål och jag gjorde som man inte ska göra och tog
med mina händer framme vid munnen och plötsligt kände
jag en smärta i handen
och i all
uppståndelse så hade du råkat bara hugga
lite vilt omkring dig och fått min
hand i din mun. Detta ärr finns nu för evigt på min hand.
Dina bärnstensfärgade ögon har nu
för alltid slocknat och kommer
aldrig mer att titta på mig med din underbara blick.
Vem ska nu trösta mig
och hjälpa mig i mina svåra stunder?
Du kämpade i många år och trotsade
din sjukdom.
Älskade vän jag saknar dig så!
Tack vår trogna vän, du kommer
alltid att finnas i vårt minne.
|
|
Vi vill tacka våra underbara uppfödare
Gunnilla & Riber, BAY OF FUNDYS,
Uddevalla som verkligen tagit hand om oss
alla valpköpare under alla år som de varit
aktiva med oss.
Alltid god mat har det bjudits på när vi har
varit hos er. Vi har verkligen haft tur som har
fått lära känna er, tusen och åter tusen tack
till er för våra underbara hundar som vi har
haft förmånen att ha i vårt liv.
|
Mimmis dotter MINNA
Född: -97-04-16 - 2007 - 0
|
|
Minna hade under
en längre tid varit sjuk och till slut orkade hon inte längre.
Minna var
ett stort stöd för dig Jan under även din svåra tid och ni kämpade
tapper på båda två.
Ni även inom räddningstjänsten prövade på och ni
hade en mycket roligt tid.
Men tyvärr kanske Minna redan då började
känna av sina krämpor och till slut ni fick ge upp detta roliga.
Ni tog
det lugnt och hade det bara mysigt ihop.
Hade det ju ändå bra då hon
fick chansen att träffa era många barnbarn som höll henne igång.
Många
gånger vi träffade er på staden och Minna hade
alltid sitt vanliga leende oss
gav (drog alltid upp mungiporna så det såg ut som hon log).
Tack Janne och
Evy för att ni ändå lät henne vara med så länge hon själv orkade
och vi
vet att ni gjorde allt för henne.
|
|
Mimmis son JACK
Född: -97-04-16 - 2006-12-19
|
|
Inte trodde vi att starke Jack skulle bli
den som gick bort först.
Du hade ju alltid varit den som varit friskast.
En
duktig spårhund du var och alltid snäll o godmodig.
Inte muckade du gräl
heller alltid lugn o sävlig utav dig.
Husse o du hade många skojiga år
inom bevakningen/hemvärnet
tillsammans med din mamma och där skötte du dig exemplariskt.
Var en
trogen kamrat då du o husse i skogen på kantarell jakt gick.
Ni gillande
att strosa runt i skogen många timmar.
Vi träffades och gick promenader och du var alltid lika glad över
att få träffa oss.
Tack Tom o Anette för att ni tog så bra hand om honom för allt kul vi hade
ihop på våra träffar
|
|
Int Ch Dixicat´s Blue Eyrydike -
"DAYSI" blåmaskad
Född: 93-03-22 - 2006-11-023
Ras: Helig Birma
|
|
Till minne av min vackra prinsessa
"Jag sitter och tittar på dig min lilla katt,
jag ser att
din blick har blivit lite matt, och stela dina bakben nog faktiskt har
blivit,
tänk sådan kärlek genom åren du givit.
Jag vet och förstår, min
prinsessa du är inte för evig, jag har dig bara till låns".
Du var en snäll katt som inte gjorde mycket väsen av sig. Du har alltid funnits där i
bakgrunden.
Alltid har du varit snäll mot våra övriga katter, ingen dam
som muckar gräl inte.
Du har varit den som tagit hand om dem andra
katterna och visat dem ömhet o trygghet.
Du var den utav katterna som
kunde gå i trädgården lös utan att försvinna.
Vi har varit på många utställningar genom åren och du har uppfört
dig bra.
Kanske var du inte speciellt kelsjuk men mot mig då var speciell.
Kräsen du var på
mat och det passade inte med vad som helst.
Torsk o räkor var dina
favoriter och alltid höll du dig framme då det bjöds på detta.
Åren går
så fort och tiden hann i kapp dig.
Sista halvåret fick du njursvikt, åt till en början
torrfoder för njurarna och det fungerade bra
men till slut tröttnade du
på detta och endast blötmat för njurar då åt.
Du blev alltmer tröttare
och sov mycket.
Sista månaden var du så tapper men till slut då inte orkade gå.
Dina vackra klarblå ögon hade fått en annorlunda blick och
vi beslöt då
att dina plågor skulle få ett slut.
Vi orkade inte se ditt lidande mer.
Min älskade
prinsessa för det du var en helt underbar katt för mig, din underbara
blåa blick har nu slocknat och jag saknar dig så lilla vän.
I mitt
hjärta du kommer alltid att finnas kvar.
Alla ni djur som lämnar mig och
det har blivit en del genom åren och det är lika tungt varje gång.
Ni
lämnar ett stort tomrum efter er men konstigt nog så är det något som
fattas och efter ett tag man börjar titta sig runt efter något nytt
igen.
Såren kanske läker lite och sorgen lättar men ni kommer alltid att
finnas kvar inom mig.
Kan inte förstå varför man gör detta om o om igen
men kanske för att känslan att få
vara med djur är något utav de
speciellaste och finaste man kan få uppleva.
Tack älskade vän för att
du var mig så trogen under många underbara fina år.
|
|
Mina första brunmaskade birmor:
Sessan och Amanda
Det var med dessa två som jag blev intresserad
utav utställning och avel.
|
|
Linus vanlig huskatt. (Ska se om jag kan hitta något gammalt kort)
Han blev cirka 8 år, försvann bara spårlöst och var bara borta.
Efter min hunds bortgång så klarade jag av att vara utan djur 1,5 år!
Sedan tyckte jag det saknade här hemma och jag bestämde mig då för att
skaffa katt och ha den inne.
Vi bodde då i
ett radhus och vi hade honom ute i koppel på vår uteplats.
Då vi började
bygga så fick han följa med dit och vänja sig vid vårt hus och att vara
ute i koppel.
Vi flyttade in och fortfarande var han med oss ute i band
men så en dag slet han sig ifrån detta och var bara borta hela dagen och
nästa dag.
På kvällen kom han fram och sedan dess fick han gå in och ut
som han ville.
Sedan var väl han mest ute katt på sommaren han kunde då
vara borta flera dagar i sträck
men kom in då och då på vintern var det
lite bättre
för då ville han väl ha det lite gott.
Han var kanske inte
så värst sällskapsjuk o kelen men ändå en trevlig katt.
|
|
|
En västgötaspets hane fick jag i konfirmations gåva.
Detta var en envis liten rackare som
enbart höll sig till mig och en skällig sak.
Han fick följa med då jag flyttade hemifrån ihop med min man.
Han blev 13 år, gick på hjärtmedicin de sista åren och en
propp han fick en kväll och fick en hemsk död.
Här är vi nere vid havet bodde min farmor o farfar.
Det är farfars sjöbod och lådorna kallas för sumpar där man förvarar fisken i.
Så fort jag lärt mig cykla så var jag med mina kompisar till farfar o farmor. Vi var vid havet varje
dag på våra sommarlov badade och hade det mysigt.
Tänk
utan föräldrar en hel dag, fast farfar o farmor höll ju ett vakande öga
över traktens alla barn som var här.
|
|
|
Lotta, en vanlig huskatt
Henne hade jag de sista tonåren. Hon blev överkörd några veckor innan
min konfirmation.
Tyvärr hade hon även kattungar i magen då.
Det var en hemsk upplevelse för jag såg när det hände.
Kommer inte ihåg hur många år hon fick leva.
Dåtidens kamera var inte så bra och inte lätt att få bra bilder med.
Inte så lätt nu att fixa till dem så att de blir rättvisa heller.
Man kan ju se lite vissa likheter med de katter som jag har här idag.
|
|
Upp
|
